Sån är jag

Tydligen är jag och Selma kvar i Replot? Men idag far vi nog hem! Jag tycker inte alls om att sova utan min gubbe och det gör nog inte bebisen heller, som inatt sov ovanligt dåligt.

 

Igår åt vi pizza till middag. Jag var så hungrig att jag på allvar höll på att bli riktigt förbannad stunden innan maten anlände. Tänkte att jag nog dör om jag inte får mat nu. Till slut kom den iallafall, min smaskiga pizza med kräftstjärtar. Jag glufsade i mig i hastighet med..ljuset?

 

 

Och sen:

 

 

"Ösch, fy faa-an vad mätt jag är. Varför äter man ens? Jag ska aldrig någonsin äta igen."

 

 

 

 

Villaavslutning

Jag har blivit kaffeberoende. Verkligen beroende så som endast en medelålders kvinna kan vara (och jag då, uppenbarligen.) Denna morgon drömde jag att jag stod vid en kaffemaskin och svepte kopp efter kopp, utan effekt. Sedan vaknade jag med en gnutta huvudvärk och första tanken som slog mig var att jag inte kommer hinna dricka kaffe innan vi måste åka hem (Robin skulle till jobbet).

 

Det löste sig, som tur var. Jag och Selma blev kvar i Replot tills ikväll och jag har nu både hunnit koka kaffe - samt dricka upp det.

 

Nog om det..

 

Igår firade vi lite villaavslutning. Jenna och barnen kom hit på dan, och när lilla Mumsi kom ur arbetet for jag och Jenna ut och sprang. Fyra kilometer lyckades vi springa i ett sträck och det är ju rekord för mig sedan förlossningen. Det börjar ta sig.

 

 

Selma håller på att komma ikapp Aava storleksmässigt.

 

 

Därför ansåg Aava att det kändes fullt rimligt att lägga sig över henne, och förstod nog inte riktigt varför hon inte skulle få det? "Vatå? Kan man no int helst få kramas naliiiiite?"

 


 

 

Aaron och Aamos försökte fiska upp ett äpple som hade råkat trilla i sjön.

 

 

 

På kvällen for jag och Robin ut och ro lite grann. Robin nämnde att jag ser ut som en liten mommo när jag ror. Undrar vad han menar med det?

 

 

 

Han bad om att få ro tillbaka och det fick han på det villkor att jag fick ta en romantisk selfie med honom. One does not simply åka båt without taking en romantic selfie.

 

 

Vad som är ännu mer romantiskt är att vi faktiskt har matchande fleece-jackor. Japp. Vi kommer säkert bli en sån där familj som går stavgång på söndagseftermiddagarna i matchande sport-overaller.

 

 

 

Det var hur som helst en mysig villaavslutning vi hade. Nu ska jag sätta mig ner och ta igen vad jag missade av förra veckans Paradise Hotel medan bejbilainen sover.

 

 

Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.

Den här dagen för precis ett år sedan såg ut såhär:

 

 

 

 

 

 

Den platsar definitivt på listan bland de bästa dagarna i mitt liv. Jag kan inte sluta förvånas över hur klok han är, min lilla Håkan ♥

 

Jag vill minnas att den sista låten han sjöng var "Du är snart där."

 

Håkan: Jag troooo-ooo-ooo-oooor, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hääääääänt än.

 

Och det fina var att folket fortsatte sjunga just den meningen hela vägen ut från Popaganda efter konserten så att det liksom ekade lite fint över Stockholm. 

 

Jag: Hmm...fast jag tror att det bästa hände alldeles precis nyss (vad i hela världen kan bli bättre än detta?).

 

Men vad jag inte visste då var att Selma just då var på sitt livs resa genom min äggledare! HA! Som jag sa. Håkan är så klok, så klok. Bara jag får chansen ska jag definitivt se honom igen.

 

Mustaschbebis

Nu har Selma svängt sig och ingen är så stolt som jag. Jag var givetvis där och hejade med min kamera, så jag fick det filmat.

Aah..inget är så tillfredsställande som när man lyckas få sådana saker dokumenterade.

Hon blir så stor min bebis ♥



"Jamen shit, mamma! Ja tror tillåme ja håller på få mustasch..?!"

 

Kalufsen

Fredag! Det är svalt ute fast solen skiner. Bättre väderkombo kan det inte bli. Om några timmar ska vi dunsta från Kovjokis yta och fara till Replot och fira villavslutning.





Jag får nog ta och byta några ord med mina privata frisör (sara91.blogg.se). Mitt hårsvall ser kanske helt okej ut på bilderna, men tro mig - det är ett helvete. Jag måste ha det uppsatt varje dag annars får jag hålla på mecka med det 100% av min vakna tid om jag inte vill ha rastaflätor eller en blond gardin över ögonen. Och som om inte det vore nog så är det fruktansvärt tjockt. Jag kan inte ha en fläta för då skulle folk missta mitt hår för en bullalängd.



Allvarliga problem jag har förresten.

Jaja. Jag ska visa er lite bilder från mitt hårs glansdagar i något skede så ska ni få se att jag har rätt. Sedan kanske jag kan börja fundera på att donera delar av kalufsen till nästa års påskbrasa.

 

Fem föriiii

Vi har varit till stan idag, jag och Knorris. Bland annat för att byta ut den tragiska internet-manicken som inte ville samarbeta. Nu har jag med mig en annan hem som datanissen lovade att skulle fungera. Det återstår att se. R har varit på jobb hela dagen och är det fortfarande..jag och Selma har tränat på att vända oss från rygg till mage.



Eller jag fungerade nog mer som en PT eftersom att jag redan kan vända mig. Det har jag alltid kunnat, JAG LOVAR..Ja. Förutom när jag var höggravid.

Ni som inte har en bebis tycker med största sannolikhet att det finns intressantare saker att ägna sin tankekraft åt än bebisar som vänder på sig..MEN INTE JAG! Det är ju typ första steget ut från hjälplösheten? Hur stort som helst.



Men ja..ännu går det inte. Det är ett litet hinder (läs: en knubbig bebi-bicep) som hon inte har listat ut hur hon ska ta sig över ännu. Det ser förresten lite läskigt ut när hon håller på. Hon liksom skruvar sitt huvud 180º hit och dit men kroppen bara ligger kvar.

 

Bullbaket

Jag bakade igår iallafall. Man vill ju inte för evigt vara den som bjuder sitt kaffefrämmande på Mariekex med smak av skåp.

 

Dom som har hängt med länge vet att när jag bakar är det oftast någonting som går snett. Igår var ju inget undantag förstås, men det blev rätt bra ändå.

Först gjorde jag deg för hundra bullar (det blev bara 79..) och kunde fort konstatera att jag behöver en större bakskål. Degen fick jäsa på en plåt istället.

 

 

När jag sedan skulle börja kavla ut degen insåg jag att jag inte äger en brödkavel. Det gick hyfsat med en glasflaska också.

 

 

Resultat:

 

Plåt 1: Stora, fluffiga skapelser fulla med kanel, socker och smör.

Plåt 2: Helt vanliga mommo-bullar.

Plåt 3: Små, små degkluttar i vilka man kan ana en liten touch av kanel (fyllningen började ta slut och jag orkade inte laga mer.)

Plåt 4: Knapriga bullar med smak av kol. Till mitt försvar kan jag säga att Selma vaknade och behövde akut påfyllning i lille magen. Robin lovade dessutom att han nog tycker om mina kolbullar. 

 

Jag får nog snart göra en egen kategori för mina husmorsinsatser snart, för idag tänkte jag nämligen baka bröd. Jag tänker att jag ska döpa kategorin till "Elins bak" för att locka mer klick. HEHEHE. Så får det bli!

 

Veckans mest lästa artiklar

Hemligheten med mineralpuderFredagsprofilen: Kristin ZetterlundFuck skönhetsideal
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://elin.devote.se