Mustaschbebis

Nu har Selma svängt sig och ingen är så stolt som jag. Jag var givetvis där och hejade med min kamera, så jag fick det filmat.

Aah..inget är så tillfredsställande som när man lyckas få sådana saker dokumenterade.

Hon blir så stor min bebis ♥



"Jamen shit, mamma! Ja tror tillåme ja håller på få mustasch..?!"

 

Kalufsen

Fredag! Det är svalt ute fast solen skiner. Bättre väderkombo kan det inte bli. Om några timmar ska vi dunsta från Kovjokis yta och fara till Replot och fira villavslutning.





Jag får nog ta och byta några ord med mina privata frisör (sara91.blogg.se). Mitt hårsvall ser kanske helt okej ut på bilderna, men tro mig - det är ett helvete. Jag måste ha det uppsatt varje dag annars får jag hålla på mecka med det 100% av min vakna tid om jag inte vill ha rastaflätor eller en blond gardin över ögonen. Och som om inte det vore nog så är det fruktansvärt tjockt. Jag kan inte ha en fläta för då skulle folk missta mitt hår för en bullalängd.



Allvarliga problem jag har förresten.

Jaja. Jag ska visa er lite bilder från mitt hårs glansdagar i något skede så ska ni få se att jag har rätt. Sedan kanske jag kan börja fundera på att donera delar av kalufsen till nästa års påskbrasa.

 

Fem föriiii

Vi har varit till stan idag, jag och Knorris. Bland annat för att byta ut den tragiska internet-manicken som inte ville samarbeta. Nu har jag med mig en annan hem som datanissen lovade att skulle fungera. Det återstår att se. R har varit på jobb hela dagen och är det fortfarande..jag och Selma har tränat på att vända oss från rygg till mage.



Eller jag fungerade nog mer som en PT eftersom att jag redan kan vända mig. Det har jag alltid kunnat, JAG LOVAR..Ja. Förutom när jag var höggravid.

Ni som inte har en bebis tycker med största sannolikhet att det finns intressantare saker att ägna sin tankekraft åt än bebisar som vänder på sig..MEN INTE JAG! Det är ju typ första steget ut från hjälplösheten? Hur stort som helst.



Men ja..ännu går det inte. Det är ett litet hinder (läs: en knubbig bebi-bicep) som hon inte har listat ut hur hon ska ta sig över ännu. Det ser förresten lite läskigt ut när hon håller på. Hon liksom skruvar sitt huvud 180º hit och dit men kroppen bara ligger kvar.

 

Bullbaket

Jag bakade igår iallafall. Man vill ju inte för evigt vara den som bjuder sitt kaffefrämmande på Mariekex med smak av skåp.

 

Dom som har hängt med länge vet att när jag bakar är det oftast någonting som går snett. Igår var ju inget undantag förstås, men det blev rätt bra ändå.

Först gjorde jag deg för hundra bullar (det blev bara 79..) och kunde fort konstatera att jag behöver en större bakskål. Degen fick jäsa på en plåt istället.

 

 

När jag sedan skulle börja kavla ut degen insåg jag att jag inte äger en brödkavel. Det gick hyfsat med en glasflaska också.

 

 

Resultat:

 

Plåt 1: Stora, fluffiga skapelser fulla med kanel, socker och smör.

Plåt 2: Helt vanliga mommo-bullar.

Plåt 3: Små, små degkluttar i vilka man kan ana en liten touch av kanel (fyllningen började ta slut och jag orkade inte laga mer.)

Plåt 4: Knapriga bullar med smak av kol. Till mitt försvar kan jag säga att Selma vaknade och behövde akut påfyllning i lille magen. Robin lovade dessutom att han nog tycker om mina kolbullar. 

 

Jag får nog snart göra en egen kategori för mina husmorsinsatser snart, för idag tänkte jag nämligen baka bröd. Jag tänker att jag ska döpa kategorin till "Elins bak" för att locka mer klick. HEHEHE. Så får det bli!

 

Nya vrålåket

Tillåt mig presentera Semlebarnets nya vrålåk!



Den fyndade vi på facebook-loppis för en liten femma. Apropå facebook-loppis vill jag nog påstå att det är ett av världens smartaste påhitt. Så mycket vi har hittat där!

Som med allt annat finns det väldigt mycket olika åsikter kring dessa stolar, men jag tror iallafall att den kan komma att göra succé här hos oss då Selma är en nyfiken person som ogillar att sitta på samma ställe och glo. "Ja vill osså va mä på barty" är förmodligen hennes livsmotto.

Enligt min lilla research börjar många använda den redan runt fyra månader men för Selmas del får den allt vänta snällt ett tag ännu. Jag tycker inte att hon är tillräckligt stadig ännu och dessutom blir det nog väldigt svårt för henne att ta sig fram ändå eftersom att hennes fötter svävar fem centimeter ovanför golvytan trots att stolen är på lägsta nivån.

Hur som haver..jag tror till och med att jag hade en pruttomobil av samma sort när jag var bebis också..och som vi alla vet blev ju jag en mycket lyckad person.

Hehe.

 

Drömmen

Igår investerade vi i en manick som ska hjälpa oss att få snabbt internet i hela huset och inte bara i ett hörn intill köksfönstret.



Vi lyckades till och med pruta ner priset på den i affären, så vi var mycket nöjda när vi rattade hemåt med vår nya vän. Dessutom står det på paketet att den ska vara enkel och behändig att intstallera så redan i bilen började jag fantisera om att få blogga i soffan (drömmen!) när vi kommer hem.

.....

Så blev det INTE. Efter att ha suttit hemma i två timmar och svurit, svettats och verkligen försökt få skiten att fungera gick vi till R's föräldrar och gjorde ett nytt försök där. Men inte ens med fyra intelligenta huvuden fick vi skiten installerad.

Nu bloggar jag från mobilen i väntan på räddaren i nöden. Drömmen om att sitta med datorn i soffan ger man ju inte upp i första taget.

 

Att ha en livmoder

Denna förmiddag har jag legat ihopvikt på soffan och gråtit på grund av mensvärk. Jag har aldrig haft problem med det innan men nu så!

Jag har hört att det kan bli värre efter att man har fött barn..men jag började på allvar misstänka att jag skulle föda ett till här och nu. Jag kan garantera att det gjorde ondare än värkarna jag hade när vi for in till BB. Stackars, stackars mig. Nu har det släppt, förhoppningsvis för evigt.

Jag vet att jag brukar säga att jag ogillar värktabletter men ibland är dom minsann bra att ha.



Nu ligger barnet och sussar och jag har skickat iväg R på lite chokladiga ärenden. Mjeheheh.

Jaja. Jag hade tänkt ställa till med värsta baket idag då jag blev så inspirerad på instagram igår men jag ska nog suga på det en stund till.

 

Veckans mest lästa artiklar

Tack för att du är min bästa vän, min älskare, min sambo, min pojkvän och min livskamrat.Veckans bloggtipsLördagsintervju: Molly Sandén
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://elin.devote.se